r.i.p

Kollade igenom gamla bilder förut. På bilderna fanns märta (gammelmormor) och christina(mormor) med. Båda är döda sen ett tag tillbaka. Och att bli påmind om det bra jag va med om med dom är det jobbiga. Det är hårt att tänka på. Båda va underbara. Båda kunde lätt få mig att le. Och det värsta är, att jag va för liten för att förstå hur stor roll min mormor spelade i mitt liv innan hon dog. Vi träffades sällan. Och det är det jag ångrar. Det är det jag vill ändra på när det gäller henne. Och märta kom inte ihåg innan hon dog, mindes knappt vem någon va. Det smärtade likaså. Henne träffade jag inte heller så ofta. Och nu önskar jag att jag träffat båda mer. Önska kan man.. Tårarna rinner, men man lever bara en gång. Den gången ska jag leva fullt ut nu.
Vila i frid. Märta & Christina. <3
/e